NoraÖrebroÖrebro länSverigeSverige

Nora

Namnet kommer av ordet nor som betecknar ett smalt sund som till exempel förbinder två sjöar, eller en avsmalning av en flod eller en grund vik med smal öppning

Föga är känt från skriftliga handlingar om områdets äldsta historia. Den äldsta bergsordningen för Nora härrör från 1340. Nora kyrkebol fick 1527 enligt gammal hävd sin rätt som marknadsplats bekräftad av Gustav Vasa. Vid kyrkvallen fanns, förutom en mängd stall och kyrkbodar, även härbärgen och köpmansbodar. Omkring 1600 fanns 44 fasta gårdar i Nora, vilka alla ödelades i en brand 1608

Nora ligger vid Norasjön och var centralort i Noraskog och Nora bergslag. Nora fick – samtidigt med Lindesberg – stadsrättigheter 1643. Statsmakterna hade förgäves sökt tvinga invånarna i Nora och Linde att flytta samman i en nybildad stad, Järle, varefter problemet löstes genom att ge stadsrättigheter till både Nora och Linde(sberg). Under en kort tid, 1642–48, var Nora residensstad för Nora län, omfattande ”Nora, Linde, Finnmarken och Grythyttan i Värmland”. Nora län uppgick därefter i Örebro län

År 1731 brann så gott som hela staden ned, och därefter ålades allt ”onyttigt folk” att utflytta från staden, vilket drabbade 20 hushåll. Carl von Linné, som 1746 besökte Nora säger att det var ”en liten stad med två långa och räta gator, tre tvärgator och ett stort grönt torg. Husen av trä med en våning, dock snygga”. 1749 fanns här 559 invånare, 1778 700 invånare, 1805 720 invånare, 1820 628 invånare och 1850 908 invånare, vilket var en mycket långsam tillväxt.

Nora kyrka var gemensam för Nora stad och Nora socken.

Nora fick järnvägsförbindelse redan 1856, då Nora-Ervalla Järnväg öppnades för trafik. Idag trafikeras banan och Nora station av Nora Bergslags Veteran-Jernväg. 1875 tillkom Nora–Karlskoga Järnväg. Järnvägen och 1870-talets högkonjunktur för järnindustrin innebar ett uppsving för staden 1880 hade Nora 1 536 invånare och 1910 2 009 invånare. Staden utvidgades huvudsakligen åt väster, 1897 inköptes Hagby gård och ett vattenkraftverk uppfördes vid Hagbyån

I samband med den stora upprustning av Krigsmakten som inleddes genom försvarsbeslutet 1942, kom ett detachement ur trängtrupperna att förläggas till Nora. Bakgrunden var dels att det ansågs att förbanden inom Femte militärområdet behövde ett närbeläget trängförband att samöva med, dels säkerhetsskäl genom att sprida nyuppsatta förband inom trängtrupperna. Förläggningen i Nora kom att bli ett av trängtrupperna sex mobiliseringsområden

År 1945 satte Göta trängkår (T 2) upp ett detachement i Nora under namnet Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N). År 1946 tillkom ett kompani till detachementet. Namnet på detachementet ändrades i samband med detta till Göta trängkårs detachement i Nora och från 1949 Göta trängregementes detachement i Nora. Detachement lydde under Göta trängregemente, men understöddes av Livregementets grenadjärer (I 3) i Örebro i form av förnödenheter.[6]

Den huvudsakliga uppgiften för detachementet bestod i sjukvårdstjänst och dess utbildningsstyrka bestod mellan 150 och 200 man och cirka 40 officerare samt civilanställda. Detachementets två kompanier var uppdelade för två olika ändamål. Ett kompani försedde trängtrupperna med underbefäl och soldater till etappsjukhusens kompanier. Det andra kompaniet utbildades till brigaderna inom militärområdet.[6]

1951 beslöt riksdagen att detachementet skulle avvecklas. Beslutet om avveckling genomfördes 1952, bakgrunden till avvecklingen av detachementet var till en stor del en ekonomisk fråga och kom redan upp 1947. Dock behölls ett kompani under ett par år, vilket var förlagt till Livregementets grenadjärer (I 3) i Örebro. I samband med avvecklingen restes en minnessten vid detachementet, vilken tillsammans med idrottsplatsen Norvalla påminner om stadens tid som militärstad

Tags

Related Articles

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close