AskersundsHallsbergsKulturKumlaÖrebroSamhälleSverigeSverige

Närke

FÖR många människor är Närke liktydigt med den gröna slätten och i fonden de blå bergen, Kilsbergen, Norrlands sydliga utlöpare . Men allt detta utgör faktiskt bara en del av landskapet. En ännu större del består av höglänta mångmila skogsvidder i öster, söder, väster och norr . En stor del upptas också av vidsträckta vattenspeglar, framför allt de stora sjöarna Hjälmaren, Vättern, Skagern, Toften, Tisaren, Sottern och Väringen

Tätortmässigt finns det en huvudaxel genom Närke som börjar i Askersund i söder och går genom Hallsberg och Kumla till Örebro. Utefter denna axel bot två tredjedelar av landskapets invånare. Men denna långa, relativt smala befolkningskoncentration, egentligen kanske ganska typisk för åslandskapet Närke, Sätter ändå inte någon dramatiskt dominerande prägel på landskapets bebyggelsebild. Visserligen är de stora tätorterna och särskilt Örebro stundom både tätt och högt och vidlyftigt bebyggda , men det flacka landskapet har ändå förmågan att på något sätt svälja och plana ut de väldiga byggnadskomplexen . Det är först när man flaxar sig upp på flygplansnivå som Örebros kolossala omfång går upp för en. ( Därmed inte sagt att landskapet tål hur mycket betong och asfalt som helst)

Häri ligger kanske en av landskapet hemligheter. Färdas vi genom det och ser oss omkring. Så finner vi att en och annan kyrka djärvt klättrat upp på åskrönet, t ex kil, Tysslinge och Hammar, men trots detta inte lyckats rubba den naturgivna landskapsbilden. Vi ser en och annan ståtligt poängterad herrgårdsanläggning exercera omgivande gårdar, fält och vägar kilometervitt utan att för den skull nämnvärt förmå påverka slättens och bergens vilande lugna linjer. Vi iakttar energiskt rödhusmyllrande byar som kröner åsar och höjder, men slättens horisont bryter lika oberört mot den ändlöst löpande blåå förkastningskanten

Ovan förkastningsbranten uppe på bergsplatån fortsätter Närke, ett annat Närke an urberg och barrskog. Enstaka långsmala odlingsdalar, enstaka små skogsjordbruk, enstaka små bruksplatser, först och främst dock skog: Tylöskogen, Tiveden, Skagershultskogarna, Kilsbergen, Käglan. Med utgångspunkt från dessa observationer vågar vi oss kanske på ett försök till sammanfattande karaktäristik av landskapet. Det är just det att det är så enkelt i sin naturliga uppbyggnad. En stor uppodlad slätt parad med ännu större skogiga bergsplatåer, som skuter brant upp urslätten länge långa raka linjer. Slätten är inte helt plan och bergen inte särskilt höga. Dramatiskt är landskapet långt ifrån. Men lätt gripbart i sin anspråkslösa enkelhet. Men slätten är ändå så stor och horisonterna så storlinjiga att topografiska ojämnheter likaväl som människoverk i stort sett sjunker in helheten så att hundratals miljoner års karaktäristiska Närkebild ännu kan tjusa vårt öga. Slätten och de blå bergen

Pär Hansson ( Närke)

Tags

Related Articles

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Check Also

Close
Close